Nu bygger vi en annan båttyp än kajaker. Det ska bli en 2,4 mR, en liten segelbåt som seglas av en person.
Här en bild på konstruktören Hasse Malmsten vid slutjusteringen av byggjiggen.
Här kommer några bilder från seglingen lördagen den 4 oktober. Bilderna är tagna av Jon Hörnell-Wiberg.
Alla som inte hann prova 2,4mR segling i år är välkommna nästa säsong. Njut av bilderna, dröm om nästa sommar och ha en skön vinter.
Välkommna nästa säsong önskar vi på Petruskajak.
Inga Sjöberg var och hämtade sin Singoalla för någon vecka sedan och här är bilder på båten i sitt hemmavatten.
Canadensaren är byggd i gran med dekor i masurbjörk. Vikt färdig med skott och luckor 16 kg.
För mer information titta in på Björn Thomassons hemsida.
Petruskajak önskar Inga många trevliga stunder i hennes nya kanot.
Text av Bo Hagstedt:
Lördagen den 19/4 arrangerades kurs i paddling, säkerhet och räddning för kajakpaddlare av Petruskajak. Dagen började med en fika, vilket var gott då flera deltagare rest ganska långt. Björn Thomasson ledde kusen och inledde med att förhöra sig om deltagarnas förväntningar och önskemål inför dagen. Det visade sig att ungefär lika många ville fokusera på kamrat- och självräddning som de som helst ville ta del av rollandets ädla konst.
I den teoretiska delen av kursen demonstrerade Björn paddeltekniker för framdrivning, samt stödtag och kontringar som de tillämpas för både europapaddel och grönlandspaddel, samt diskuterade för- och nackdelar med de båda paddeltyperna. Vidare berättade han om och demonstrerade olika metoder att ta sig upp i en kajak för det fall man skulle gå överbord. Tillsammans med Jon visade han också på ett par metoder för kamraträddning. Björn diskuterade också de olika räddnings- eller säkerhetssystem som förekommer och kontrasterade utrustningsbaserade räddningssystem mot kompetensbaserade sådana. Själv är jag övertygad om att att det känns tryggare att förlita sig på väl inlärd teknik än på att mer eller mindre komplicerade utrustningar skall kunna sättas ihop i ett läge då man kan vara både trött, kall och rädd. Efter teorigenomgången bjöd Iréne och Caisa på en god lunch.
Eftermiddagen började med ett besök i kajakverkstaden där kajakbyggen i olika färdigstadier kunde studeras. Flera av deltagarna hade egna byggen på gång och kunde hämta tips och inspiration från vad som visades och även ställa frågor till både Björn och Petrus. Kursen avslutades sedan i Tranås simhall med praktiska övningar. Petrus och Jon tog hand om övningarna i kamraträddning och självräddning medan Björn tog sig an dem som ville lära sig att rolla. Själv tillhörde jag den senare gruppen, fast jag lyckades inte mer än delvis i min föresats. Men på’n igen bara! Emellertid så fick det illustra rollningssällskapet glädjande nog fyra eller fem nya medlemmar vid denna kurs, vilket av kursledningen ansågs vara ett gott utfall.
Tack till Björn, Petrus, Jon, Iréne och Caisa för en givande kurs och
en mycket trevlig dag. Jag ser fram emot fortsättningen i Augusti.
Bo Hagstedt
Stort Tack till Björn, Jon och alla deltagare för en mycket trevlig dag.
/Petrus, Iréne och Caisa
Måndagen den 19 november 2007
31 december 2007
Nyårsafton 2007 – en dag för eftertanke och summering kanske? Här kommer nya bilder från verkstan. December och jul förflöt lugnt och nu tror jag att jag börjar bli kurerad från 2007 års sista förkylning. Byggarna stretar på med sina kajaker och här får du en liten rapport i ord och bild. /Petrus
13 januari 2008
Tjugondagknut, julen är slut. Det är dags att bygga vidare, för snart kommer våren…
Lite nya bilder från kajakverkstan.
20 februari 2008
Byggarna fortsätter och nu börjar det bli synbart fler färdiga kajaker. Efter en veckas influensa har jag nu åtminstone fått så mycket ”örk” att det kan bli lite nya bilder i byggdagboken.
13 mars 2008
Lite bilder från kajakverkstan i Tranås
22 mars 2008
Arbetet fortskrider i verkstan.
27 mars 2008
Det är påsklov och det går att öka byggandet i verkstan. Johas Jehu har fått ett första lager epoxi, min egen singoalla har fått bordläggningen klar. Bosses BP har fått ett nytt däck som är färdig laminerat och alla andra stretar på för nu lyser vårsolen utanför fönstren. Här lite nya bilder…
1 april 2008
Inga aprilskämt i verkstan bara hårt arbete, för nu kommer våren.
5 april 2008
Vinterns andra kajak lämnar verkstan. Här lite tankar och bilder från Jonas:
Så var det äntligen dags för premiärturen. Isfjorden har byggts i Petrus lokaler här i Tranås.
Tanken på att bygga en kajak har funnits länge, men det kan som sagt vara långt mellan tanke och handling.
Nyinflyttad till Tranås upptäckte jag att här finns faktiskt en kajakverkstad.
Som dessutom hyr ut platser så att vem som helst kan bygga sin egen kajak. Efter en del funderande fastnade jag för Isfjorden, dels gillar jag formen samt att den tar hyggligt med packutrymme.
Efter kontakt med Petrus drog bygget i gång i mitten av september, nu lite drygt 6 månader senare är den klar.
Det roligaste har nog varit att sätta fast ribborna och att sakta se kajakens former ta plats.
Inga moment var egentligen svåra, en del kluriga och en del tidsödande. Men om jag ska välja så måste jag säga att lägga väv på insidan av skrovet samt att pensla på fernissan utan att få rinningar var det svåraste.Tack Petrus för all hjälp.
Nu närmast ser jag fram mot att få en del tipps och tricks av Björn på kursen här i april.
Jonas
9 april 2008
Nu börjar det bli lite nya moment på verkstan. Pierre har monterat däcket på sin Kavat och laminerat förstärkningsbanden över skarven.
Bilder tagna vid Lomsviken, på Torpöns syd-östra spets, hösten 2005, av Jon Hörnell Wiberg.
Fredagskväll, uthyrningen är stängd, klockan är snart 21 och solen håller på att gå ner, värmen börjar att nå rimliga nivåer, det är perfekt för en paddeltur. Jag startar från Hättevik och följer Sommens västra strand, passerar Seglarvik där alla segelbåtar lagt sig till ro för nattvila. Fortsätter söderut förbi Sjövik och Guldkusten det är en fantastisk kväll sjön är nästan spegelblank och man kan bara njuta av den egna fartvinden. Man kan höra fiskarna slå lite här och var och långt bort hörs en liten utombordare surra envist för att komma genom vattnet med sin last. När jag rundat udden vid Bianäset ser man Bodabergets branta klippvägg som stupar ner i Torpasjön efter Torpabrygga passerar jag några kor som betar vid sjökanten. Natten är ljummen och det börjar bli mörkt en motorbåt kör om mig och försvinner in i sundet vid Dragsnäs, samma väg som jag själv ska igenom för att runda Torpöns södra udde. Inne vid bron kommer jag ifatt en liten andfamilj som försöker simma ifrån mig men de får ge sig och försvinner in i vassen som kantar stränderna. Jag kommer ut på öppnare vatten i Asbyfjärden och tar nordlig kurs efter en liten stund ser jag Lomsviken och landar på en av de fina badhällarna nu får en flitig paddlare sin belöning jag packar upp badbyxor och en liter jordgubbar sätter mig i vattnet på en slät berghäll och äter jordgubbar njuter av den tänkta tystnaden eftersom det ligger en båt på andra sidan viken och spelar öronbedövande 80-tals musik. Paddlad sträcka ca 15 km använd tid 2,5 timmar.
Petrus Johansson
Utsikt från Svalberget.
Skulle vi verkligen ge oss ut i kajakerna? Det blåste och duggregnade när jag och min man Henrik kom till kajakuthyrningen vid SMU:s sommarhem Hättevik vid Sommen. Lite vita gäss syntes på vågorna utanför viken. Jag hade ju bara suttit i en kajak en gång förut, i onsdags. Då var vi, två familjer, här och hyrde kajaker av Petrus och provade att paddla, de flesta av oss för första gången. Då sken solen och det var varmt och skönt. En del av oss badade helt frivilligt från bryggan, alltså inga kajaker som välte. Det var härligt och mycket roligt.
Men idag lördag var vädret inte lika inbjudande, även om det var ganska varmt. Jo, men visst skulle vi paddla! På med regnjackan med bara ett linne under, flytvästen och den roliga ”kjolen” (som ska spännas ordentligt) med handtaget där framme som man ska rycka i för att komma loss om man skulle välta. Vi packade ner fikat och en varm tröja och vid 10-tiden gav vi oss iväg rakt över farleden med sikte mot Torpön. Vågorna kom lite snett framifrån och de var inte så höga som de såg ut från land. När det slutade regna kändes det riktigt bra. Att paddla kajak är en helt annan upplevelse än att paddla kanadensare. Det var lättare att hålla balansen än jag trodde. Man sitter ju lägre och det går lätt att svänga. En härlig känsla. Vi paddlade på norrsidan av Torpön, passerade färjeläget och vidare österut. Vi såg fiskgjusen, som vi hade hört skulle finnas här. Den är mäktig att se med sina långa vingar. Vi paddlade i farleden nära småöarna på höger sida fram till en större ö som heter Svalön där det finns en slät klipphäll som det är lätt att gå iland på. Vattnet var varmt så det gick bra att gå i barfota och dra upp kajakerna ordentligt. De ska helst ligga kvar när man kommer tillbaka. Det ser ut som om man brutit sten här, ett bra ställe att sitta och fika på. Nu sken solen och värmde, men det var ändå skönt att dra på en tröja en stund. Ön har en fin utsiktsplats på östra sidan med en brant stupande klippa, Svalberget. Så efter fikat tog vi en promenad. Det fanns gott om blåbär i skogen, så vi plockade och åt ”nävavis”. Det var ca. ½ km. att gå upp till toppen, lite knixigt och halt på ett par ställen, men en tydlig stig att följa. Högst upp är det en fantastisk utsikt över östra delen av Sommen. En kikare är roligt att ha med.
Tillbaka till kajakerna och packa i igen. Vi paddlade runt ön för att se klippan nerifrån. Stora klippblock låg i vattnet nedanför och klippan kändes jättehög när man var i vattennivå. Vi fortsatte runt och började återfärden. Vinden friskade plötsligt i och himlen mörknade. Ute på farleden började vågorna bli högre och det började regna. Det blev tyngre att paddla. Vi valde att paddla på insidan av småöarna mot Torpön för att få det lite lugnare. Sista biten var riktigt obehaglig, vi var tvungna att ta oss ut på farleden igen för att komma till färjeläget. Vågorna slog mot sidan och jag kände mig inte så säker längre och kajaken var verkligen inte så stabil som jag först tyckte. Regnet ökade, men snart var vi framme och vi drog upp kajakerna vid båtrampen. Vi sprang in på restaurangen medan regnet nu vräkte ner och det blåste ordentligt. Vi var genomblöta och jag frös. Vi skulle äta på restaurangen och med vinden och regnet kändes det bra att komma inomhus en stund. Vi beställde Sommen-tallrik, med rökt röding och potatissallad och en varm kopp kaffe/te efteråt. Jättegott!!
Under tiden vi åt kom fler och fler genomblöta båtfarare in. Ett par MC-åkare tog också sin tillflykt till restaurangen. När vi ätit och värmt upp oss gick vi till Torpöns Naturum, som ligger precis bredvid restaurangen. Där kan man titta på och läsa om Sommen och området runt omkring som fiskar, skogsbruk, geologi, fåglar och inte minst myter om jättar och ”Sommakoa”. Det slutade regna och vinden mojnade och våra kläder hade torkat, så vi gjorde oss klara för avfärd och satte kurs tillbaka mot Hättevik, tvärs över den öppna delen av Sommen. Jag var trött i armarna nu och det var skönt att komma iland. Det kändes lite för långt för att vara första gången på kajaktur. Vi har paddlat ca. 15 km. och det tog ungefär 6 timmar inklusive ca. 1,5 timmes rast. Det har trots vädret varit en härlig upplevelse så jag kommer gärna tillbaka och paddlar igen.
Efter att ha provat kajaker och paddlar, flytvästar och vattentäta påsar och sedan stuvat ner allt vårt pick och pack i en Smart och en Isfjord kom vi iväg ut på böljorna ungefär mitt på dagen. Eftersom vi tillhör dem som anser att livet är till för att njutas av blev vi snart fikasugna. Vi gick i land på en, som vi tyckte, lugn liten häll och plockade upp trangiaköket och kaffekåsorna. Men vinden var nordvästlig och det dröjde inte länge förrän blåsten nådde in även i denna lilla vik och tvingade oss högre upp i terrängen för att hålla oss torra.
Längre in bland öarna i sundet norr om Torpön var det lugnare och vi gled omkring och njöt i fulla drag av allt det vackra, bland annat den dramatiska branta klippväggen på Svalöns östra sida.
Vi hade av olika anledningar tänkt ta det mycket lugnt och kanske inte paddla runt Torpön. När vi kom fram till vindskyddet på ”nordöstra hörnet” av ön som vi sett ut till vårt natthärbärge var det dock upptaget och vi fick snällt ge oss iväg igen. Som tur var var vi där i mycket god tid innan solen gick ner så vi hann utan problem paddla ner på Asbyfjärden till södra änden av ön där det finns ett annat vindskydd. Vi behövde dock lite hjälp att hitta dit, men det var såklart inga problem i detta mobiltelefonens underbara tidevarv. Väl framme ”hittade” vi en jättemysig lägerplats med vindskydd och eldstad. Dessutom fanns det då en kolmila som en vecka senare skulle tändas (synd att vi inte kom då!).
Tillbakafärden på söndagen var bitvis lite slitsam eftersom vinden fortfarande låg på från nordväst. Men med lite små godisraster klarar man det mesta! Vi hittade en mysig liten sandstrand på fastlandssidan som var perfekt för middagslagning och en lite längre rast.
När vi kommit i land var klockan ungefär tre. Man hinner alltså paddla runt Torpön utan bekymmer fast man inte tänkt sig det från början och utan att stressa!
Nilla & Edvin
